Den 1 juli 2018 kom lagstiftningen beträffande våldtäkt att ändras. Istället för att bygga på förekomsten av hot, våld eller annan särskilt utsatthet, bygger lagen nu på avsaknad av frivilligt deltagande.
Samtyckeslagen fastslog att en person är förbjuden att ha sex med någon som inte tydligt sagt ja eller aktivt visat att han eller hon vill. Den som gör någonting med eller mot någon, utan dennes samtycke har alltså gjort något olagligt.

Hur kom samtyckeslagen till?
Samtyckeslagen kom till efter åratal av demonstrationer, oändliga debatter och en hel del politiskt arbete. I och med Me-too i USA fick debatten om att något måste göras extra bränsle. Många var de kvinnor som vittnade om oönskade sexuella närmanden och rena våldtäkter, både i och utanför kändisvärlden. Och detta satte bollen i rullning. Sex som inte är frivilligt ska vara olagligt. Varje enskild kvinna, eller man, har rätten att själv bestämma över både sin sexualitet och sin kropp.
Vilka partier var för samtyckeslagen?
Inget parti var emot samtyckeslagen. SD hade däremot lagt fram en motion med önskemål om att utöver samtyckeslagen se en skärpt straffsats för sexköp gällande barn och våldtäkter. De ville ha en översyn av kapitel 6 i brottsbalken beträffande sexualbrott och ville höja minimistraff och maxstraff för övriga sexualbrott. Utskottet föreslog en nej-röst av riksdagen till SD’s motion.
Inget av de övriga partierna hade någon synpunkt och då blev det bara en omröstning. Frågan blev då lite förenklat: “Ska partierna rösta nej till SD’s förslag på ändring och istället rösta fram samtyckeslagen som den föreslagits av utskottet?” SD röstade alltså nej till justitieutskottets förslag om att rösta ner deras betänkande gällande brottsbalkens kapitel 6, vilken även omfattade en samtyckeslag. De röstade inte nej till förslaget som helhet.
Vilken kritik fanns det mot samtyckeslagen?
Lagförslaget fick kritik bland annat från Lagrådet. De ville mena att det rent rättsligt fanns ett bristande behov av en samtyckeslag. Att lagen inte skulle göra någon skillnad eftersom det redan var straffbart att ha sex mot någons vilja, eller med någon som inte kunde säga nej. De menade också att bevisbördan skulle förflyttas på ett skadligt vis mot själva brottsoffret. De tyckte därför att en samtyckeslag skulle vara både rättsosäker och onödig. De ansåg att samtyckeslagen skulle strida mot de grundläggande rättsprinciperna och att det skulle vara snudd på omöjligt att förutse var en gräns mellan en brottslig gärning och ett samtycke går för den enskilde.